skittidigt!

Det är just vad det är. Sitter här skittidigt och skriver, som värsta 13-åringen som suttit och lanat (förklaring: fråga någon som är tretton och har en joltcola i handen) hela natten. Men så är det ju självklart inte, nej, det var bara det att Mr. E bestämde sig för att ha en skitlång födelsedag! För så är det, guss-ungen fyller 1 år idag! Det ger mig massa härliga känslor i magen när jag tänker på det!

Det är mycket som ger en massa härliga känslor! Jag gillar verkligen känslor, eller egentligen är det kontraster jag gillar. Det är ju såklart inte så att jag vill gå runt och vara ett nervknippe som kan falla i gråt och börja skratta om vartannat, men jag älskar känslan av att vara lycklig så mycket mer än jag avskyr känslan av att vara olycklig! Fattar ni? Och ofta är det så att olyckliga saker tar oandade vändningar och ger upphov till något lyckligt istället!

Nej, men va f*n blev det här?! Hade jag någon läsare förut så har väl hon eller han slutat läsa vid det här laget!

Men ändå, bara lite till. Hamnade i en diskussion igår angående den stackaren i Helsingborg som vann 214 miljoner på lotto i veckan. Blev han lycklig tror ni? Mitt råd till honom är att skänka bort pengarna fortast möjligt! För blir han lycklig av dem tror ni? NEJ! Lycka bygger på s.k. förväntningskurvor, om jag får slänga mig med lite akademiska termer. Dessa förväntningskurvor fungerar på så vis att om du utifrån dina förutsättningar når upp till de förväntningar du har i livet: barn, bil, buskar och bakelser, eller vad det nu kan vara, så kommer du också känna lycka och tillfredsställelse. Om du inte når så högt, så kommer du inte att känna samma tillfredsställelse med ditt liv. Detta är ett faktum. Men om man nu vinner 214 miljoner då, då måste man ju ha nått sina förväntningskurvor med råge tänker ni, eller hur? Absolut, och i det infaller sig också ett problem. Vad ska man göra när man uppfyllt alla förväntningar man har? Nu spekulerar jag, det här vet jag ingenting om, men jag är relativt säker på att efter att segerruset börjat ebba ut så kommer en tomhet komma krypande, du börjar säkert känna dig paranoid också, litar på ingen etc. För visst är det här resonemanget en sanning: om du sparat och sparat till en snowboard, kanske till och med tvingat mamma och pappa att stanna bilen på väg hem från Sälen för att du sett en burk i vägkanten, så kan du ge dig fan på att du uppskattar den där snowboarden så ofantligt mycket mer än om du har 214 mille och precis köpt din 104:e snowboard... Så stackars alla rika människor!!!

Känner ni också att jag blev synisk någonstans på vägen? Jag är väl bara en avundsjuk människa antar jag!

Men ett motto för dagen, faktiskt mitt motto för livet, som ni alla bör bära med er, det är en visdom från Gustav Svensson:

Är magen glad, är människan glad!

Vi ses va?