Västtrafik är inget för druckna pedagoger...

Ska redogöra för en typisk fyllegrej, sånt här händer nämligen bara efter en kväll där alkoholhaltiga drycker fått sätta sin prägel på huvvä...

I fredags var det El Grande Finale med mitt jobb, sommarlovet skulle sparkas in och dessutom är vi en hel bunt som inte återkommer i höst. Allt detta skulle skulle ske på stans mest utsmyckade köttmarknad: Palace. Och ja, trots ryktet var det mycket trevligt! Vi åt och drack, prata minnen och framtid, och framåt natten kom också fötterna igång. Vi satte klackarna i taket kort sagt. Men nu till det centrala. Jag och min lilla familj har emigrerat från stan ut till Torslanda. Bra på många sätt, mindre bra kl. 01.30 när fötterna är så tunga att man får släpa sig fram med hjälp av framtänderna (läs dåliga kommunala kommunikationer)... Kort och gott: det går inga bussar! Efter lång väntan finner jag iaf en buss som, via en gigantisk omväg, har samma slutdestination som jag. Jag hoppar på och tänker positivt: -Jag kommer väl hem nångång! Det fick jag ju äta upp BIG TIME senare...

När bussen börjar närma sig ändhållplats (kanske några kilometer därifrån) och jag börjar peppa mig inför den ca 3 km låga promenad det ändå är mellan hållplatsen och mitt hem, så händer det något konstigt, bussen vänder och börjar köra tillbaka! -Men går inte den här till Torslandakrysset, frågar jag tjejen mittemot? -Jo, men bara om man säger till. Annars brukar chaffisen vända här på natten... Måtte jävlarna ta Västtrafik, eller iaf den busschauffören!!!

Jag fick således snällt kliva av säkert fyra hållplatser före den tänkta och börja gå... Och här vill jag rikta ett stort tack till de festglada i Stockholm som höll mig sällskap via länk denna kyliga natt. Jag vill samtidigt dela ut ett fält fyllt med törnrosbuskar till de två tonåringar som kom förbi i sin bil, men vägrade skjutsa mig 500m om de inte fick: -para (Björn Gustafsson wannabe).

Många långa stunder senare kom jag ändock hem till fru och barn, som säkert tyckte det var rätt åt mig... Det här är ju ingen ovanlig upplevelse i mitt liv!

//pappa på örat