Typiskt och säkert...!

Mina älsklingar sover så jag ska i korthet försöka sammanfatta några intressanta saker fråbn gårdagen...

Jag var på min nya skola och diskuterade/planerade inför hösten med mina blivande kollegor. Känndes helt ok. Vi är ett team på tre som ska ha hand om 19 knattar i ålrarna 2-5 år. Det kanske inte är exakt den målgruppen av elever som jag egentligen tänkt att arbeta med, men som situationen ser ut (se blivit pappa, blivit torslandabo, blivit övertalig) så är det ett mycket bra alternativ. Jag var nöjd när jag åkte därifrån och kände att nu kan jag ha riktigt sommarlov (iaf inte tänka på jobb), men jag hann inte mer än in genom dörren då telefonen ringde: -Hej, jag ringer från Bräcke Östergårdsskolan, skulle du vara intresserad av en specialpedagogtjänst här i höst? Har fått fina rekomendationer om dig... Alltså detta är så typiskt! Det här är alltså den tjänst jag gått och längtat efter i flera år, och när den dyker upp, ja då finns man inte till förfogande. Och nej, det är inget alternativ att kasta in handuken från den tjänsten jag accepterat nu, jag är inte sån! Jag tackade därmed nej, men bad dem ha mig på sin intresselista för framtida vacanser!

Igår var jag ju på läkarundersökning också... knät, du vet. Fick dock ingen exakt diagnos, utan blev remiterad till sjukgymnast. Men man kan väl misstänka det värsta...

Var med grabben till BVC också - han tar sig! Men fy vilken dryg och disträ sjuksköterska vi har blivit bestraffade med. Alltså, jag är inte den som gärna klagar på hur folk sköter sitt jobb, och hon utför väl de sysslor som förväntas av henne, men that´s it! Berätta gärna inget om hur det brukar vara eller vad man kan förvänta sig av en 2 månaders bäbis, tråååk! Hon har dessutom lovat att fixa in oss i en föräldragrupp (eftersom vi är nyinflyttade i stadsdelen), detta lovade hon ha kollat upp redan föregående BVC besök, vilket hon inte gjort, men idag hade hon fixast det! Bra kan man tycka, ja förutom att deras första möte var i förrgår. Kunde då inte kvinnan ha bemödat sig med att lyfta telefonluren och meddelat om att vi fått en grupptillhörighet och att de ska träffas. Nej, fan heller... Jag blir fan arg! Sköt ditt jobb!

Detta är ju en blogg om faderskap, och nu har jag icke-tid igen, ska vara pappa!

Haj //the dad